Blogg

2025-09-19

Personen i aborten

I år är det 50 år sedan vi fick fri abort i Sverige. Under den tiden, med stöd av 1975 års abortlag, har cirka 1.7 miljoner ofödda barn mist sina liv. På lördag nästa vecka, den 27 september kl 12-14 på Mynttorget i Stockholm, är det manifestation för de ofödda.

Igår, torsdag den 18 september, frågade jag Gud om han vill att jag ska skriva ett blogginlägg om detta, och jag fick svar. Under vårterminen 2025 (januari till juni) läste jag en 15 högskolepoängs kurs, på Enskilda Högskolan i Stockholm, som hette “Att tolka Gud och samhället. Etiska och beteendevetenskapliga perspektiv”. Den kursen var uppdelad i tre perioder, och varje period fokuserade på ett område. De tre olika områdena var Religionssociologi, Religionspsykologi och Etik. Svaret från Gud var att jag ska ta fram mitt inlämnade arbete till det tredje seminariet i Etik. Det arbetet handlade om hur två kända tänkare, Peter Singer och Stanley Hauwerwas, ser på människolivets värde. I bön fick jag veta att utifrån det arbetet ska jag skriva ett blogginlägg som fokuserar på Peter Singer.

Peter Singer föddes 1946 i Australien där han också växte upp. Det sägs att han har kallats för världens mest inflytelserika filosof. Man kan läsa lite om honom på hans hemsida www.petersinger.info/about. I mitt blogginlägg hämtar jag hans idéer från den tredje upplagan av hans bok “Praktisk etik” som gavs ut på svenska 2016 av bokförlaget Thales.

Singer delar in människan i två kategorier. Den första är den biologiska som är människa redan vid befruktningen och som han kallar för “medlem av arten Homo Sapiens”. Den andra är den rationella och självmedvetna människan som han kallar för “person”. Han menar att det inte går att försvara att det är allvarligt att ta livet av en medlem av Homo Sapiens, men han menar sig ha argument för att det är allvarligt att ta livet av en person. Singer anser att det felaktiga i att ta en persons liv är: hänsyn till dödandets effekter på andra, hänsyn till omintetgörandet av offrets önskningar och framtidsplaner, argumentet att förmågan att föreställa sig själv såsom existerande över tiden är ett nödvändigt villkor för att ha en rätt till liv, och respekt för autonomin.

Singer argumenterar för att människors jämlikhet grundar sig i lika hänsyn till intressen, som till exempel att undvika smärta, tillfredsställa elementära behov av mat och bostad, uppleva varma personliga relationer och vara fri att bedriva sina projekt utan inblandning. Och han menar att denna jämlikhetsprincip även ska finnas mellan människor och djur. Han anser att dödandet av en medlem av vår egen art inte alltid är mer betydelsefullt än dödandet av en medlem av en annan art, eftersom att vissa medlemmar av andra arter är personer och vissa medlemmar av vår egen art inte är personer.  Enligt honom är det lika hänsyn till intressen att låta ett dussintal djur lida i experiment om det innebär att det räddar tusentals människor, dock nämner han inte om det vore lika hänsyn till intressen att låta ett dussintal människor lida i experiment om det innebär att det räddar tusentals djur. Konsekvensen blir att människan har mer värde än djuret, och därmed faller Singers resonemang om människans och djurens lika värde.

Singer förespråkar både abort och spädbarnsdödande när det innebär ett befriande av olika typer av lidande för människorna runt omkring. Och det är för att han menar att foster och spädbarn inte kan se sig själva som varelser som har en framtid, enligt honom är de alltså inga personer. Men när exakt blir ett barn en person? Det är något som Singer själv inte kunde besvara: “Det vore förstås svårt att säga vid vilken ålder barn börjar se sig själva som separata entiteter som existerar över tiden” (Singer, 2016: 198). Konsekvensen av att inte vara säker innebär att man kanske dödar en person. Då är det i så fall bättre att ha som regel att ingen medlem av arten Homo Sapiens får dödas. För vem har egentligen tolkningsföreträde över när en människa kan kommunicera sina framtidsplaner tillräckligt bra? Har kommunikationen skett när fostret sparkar i livmodern av någon anledning, eller när spädbarnet söker efter sin mammas bröst för att amma, eller när det har blivit större och kan peka på en leksak för att få den, eller när det har blivit ännu större och lärt sig att säga med ord att den längtar till sitt kalas imorgon?

Genomgående i boken skriver Singer om det lidande som människan själv och människorna i sin omgivning behöver utstå i livet, ifall att den föds med sjukdom/handikapp eller är vuxen och sjuk/gravt förståndshandikappad. Han fokuserar alltså inte bara på foster och spädbarn. Jag uppfattar Singer som att han vill hjälpa människor att lida mindre, och ett sätt att hjälpa är att döda, från foster till den sena ålderdomen och alla däremellan som behöver dödas. Singer har hittat sin egen lösning för att stoppa lidandet i världen, skapat egna regler för vad som är rätt och fel, filosoferat fram att det finns “icke-personer” och “personer”, med argument som jag menar inte håller.

Bara häromdagen hörde jag en varmt troende kristen medelålders kvinna säga till mig: “Hon blev gravid med en dålig man. Hon hade inget annat val än att göra en abort, det skulle minska hennes och det kommande barnets lidande. Jag tror inte att hon gjorde fel, även fast att jag tycker att abort är fel”. Men låt oss säga att mannen var bra från början, barnet fick födas och sen ändrades mannen och blev en dålig person. Då borde man ju lika väl kunna få mörda sitt spädbarn, eller? Och den runt 40-åriga kristna mannen som det senaste året berättade för mig att han inte tycker det är bra att en 16-åring föder sitt barn efter att hon haft sex med sin pojkvän, att abort gör att hon slipper lida av att behöva uppfostra ett barn i så ung ålder, för han anser att det är ett lidande att inte få utbilda sig och få en karriär. Så det är alltså värt att mörda ett barn för att man ska få den utbildning och karriär som man önskar?  Eller vad sägs om när min pastor i våras, efter att jag frågade honom, gav mig anledningen till att de inte talar i kyrkan om aborter. Att tala om det är ju ett sätt att kämpa för att få ett slut på aborter i samhället. Hans svar till mig var att abort är fel, men menade att kyrkans tystnad beror på att man inte vill skapa mer lidande för de kvinnor som har gjort en abort. Med andra ord är de kommande ofödda barnen inte värda att räddas genom tal, och det är endast för att kvinnorna inte ska behöva lida av ångest. En kvinna som gjort abort, och kommer till kyrkan med kunskapen om att det var fel samt bär på ångest/sorg över det hon har gjort, ska få undervisning om att Gud har förlåtit henne för den synden hon begått. Men hon behöver också lära sig att Bibeln samtidigt kräver att kyrkan talar öppet om synder, och att abort är en av dessa synder.

Jag har gått till Södertälje pingstkyrkan sedan december 2023, men det var inte förrän i april 2025 som jag i anden kände att jag inte längre kan ge en summa av min jobbinkomst varje månad för att uppehålla denna kyrka. Hur ska jag kunna moraliskt försvara att jag ger pengar till en kyrka som inte öppet talar om denna synd? Jag har en bror, som inte är kristen och som, med glädje, har gett mig pengar för att jag ska klara mig ekonomiskt. Nu i september har han till och med sagt till mig att jag ska höra av mig till honom när/om jag behöver mer hjälp, det är något jag aldrig hört någon kristen säga till mig. Jag liknar min bror vid bibeltexten om den barmhärtige samariern, han tog mig till värdshuset och sa att han skulle betala mer om det behövdes. Ska jag säga till min bror: “Jag ger pengar till en kyrka som, genom sin tystnad, bidrar till att ofödda barn mördas”? Jag vet inte var min bror står i abortfrågan, däremot vet jag att han respekterar att jag har en tro på Bibeln. Och samtidigt vet jag också att min bror inte är dum i huvudet, han skulle självklart börja undra om det är rätt av honom att fortsätta hjälpa mig med pengar, för hans tankar skulle förmodligen gå så här: “Selma ger pengar till ett ställe som hon menar, på fullaste allvar, bidrar till mord av barn. Ekvationen går inte ihop, en normal människa stöttar inte en verksamhet som man tror bidrar till mord. Antingen är Selma hjärntvättad av denna kyrka eller så mår hon själsligt inte bra. Det är bättre att jag skickar henne till en psykolog som jag betalar för, istället för att ge pengar direkt till henne.”

I april i år slutade jag alltså att ge pengar till denna kyrka som jag regelbundet går till. Men så kom nästa steg, det var i juli. När kyrkan skulle ta nattvarden så kände jag i min ande att jag inte längre kunde delta. Jag satt som fastklistrad på bänken. Huvudpastorn gick fram till varje bänkrad och välkomnade upp människor till nattvarden. Där satt jag, min ande protesterade, ville inte längre dela nattvard i en kyrka som genom sin tystnad bidrar till mordet på ofödda barn. Kyrkan firar nattvard en gång i månaden, och i augusti hände samma sak igen, jag ville inte längre delta i nattvarden. I september satt jag på bänken precis bredvid ungdomspastorn, och jag sa till honom att jag inte ska ta nattvarden. Jag satt kvar och han gick fram för att delta.

Jag hade egentligen planerat att studera igår (jag läser just nu kursen “Apokalyptik i Bibeln och idag” på Uppsala universitet med lån+bidrag från csn för att kunna klara mig ekonomiskt), men Gud sa till mig att lägga undan studierna och be. I bön sa Gud till mig att skriva detta blogginlägg. Jag satt igår och skrev i fem timmar. Idag, den 19 september, när jag fortsätter att skriva på blogginlägget, är det egentligen min planerade vilodag för denna vecka. Men Gud har sagt till mig att också lägga undan vilodagen, eftersom att detta blogginlägg är ett sätt, av flera, att försöka rädda de ofödda barnen. Så idag, på min vilodag, har jag suttit och skrivit på blogginlägget i ytterligare 4-5 timmar. På lördag och söndag jobbar jag kl 9-21 respektive dag. På tisdag måste jag lämna in en uppgift i kursen som jag läser. Jag är medveten om att det kan innebära lidande för mig att vara på jobbet med en bruten vilodag. Och jag är medveten om att det kan innebära lidande för mig att stressa på måndag och tisdag för att hinna skriva klart uppgiften. Men jag har valt att göra vad Gud vill att jag ska göra, jag lyder, och jag har Bibeln som backar upp mig i det. Hur det sedan går för mig, det lämnar jag i Guds händer.

‘En vilodag var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i det judiska rådet . Och man kollade honom noga, eftersom det fanns en man där som led av svår svullnad i kroppen. Plötsligt ställde sig mannen framför Jesus. Och Jesus vände sig då till fariseerna och de laglärda och frågade dem: “Tillåter Moses lag att man botar någon på vilodagen?” Men de vägrade att svara. Då rörde Jesus vid den sjuka mannen och botade honom och lät honom gå. Sedan sa han till dem: “Hur gör ni själva på vilodagen? Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara vilodag?” Men det kunde de inte svara på.’
Lukas 14:1-6, Nya Levande Bibeln

Det jag hör idag är att kristna säger: “När någon lider så är personen i aborten inte längre en person.”
Peter Singers inflytande.

Det jag önskar höra kristna säga: “Personen i aborten är alltid en person, som är värd att räddas, oavsett lidande.”
Bibelns inflytande.