2023-11-03

Israel-Palestina

Jag har funderat mycket sedan den islamistiska terrororganisationen Hamas attackerade Israel den 7 oktober. De gick in i byar och våldtog kvinnor, halshögg bebisar, dödade barnen inför deras föräldrar, utförde tortyr, kidnappade israeler från barn till äldre och brände upp familjer levande. Det var en bestialisk slakt helt enkelt. Jag har sett inspelade filmer som gjorts av terroristerna, de verkar njuta av allt som de håller på med. Det var väldigt otäckt att titta på det.

Vad var det som fick dessa människor att bli terrorister? Var började det hela egentligen?

Jag fick lyfta upp min fundering i bön till Gud: ”Herre, var började det i historien? Det måste ha funnits en start någonstans innan det eskalerade till detta demoniska slakt i skadeglädje av oskyldiga människor. Visa mig denna startpunkt. Jag är ute efter sanningen, jag är inte ute efter att vara på någons sida bara för att tillhöra en grupp. Människor vill ibland tillhöra en grupp även fast att man inte håller med om allt som sägs/görs där, utan man är där bara för beskyddets skull. Gud, det är i din grupp jag vill ingå, det är du som är mitt beskydd, jag tillhör dig. Visa mig denna startpunkt.”

För att förstå behöver vi först ta oss igenom fem textstycken av historia.

På 1200-talet f.Kr. (alltså innan kristendomen och islam fanns) stred och intog filistéerna, som var sjöfarare, den södra kusten och tog städer som Ashdod, Gaza o.s.v. Filistéerna talade ett indoeuropeiskt språk. Det finns två olika dateringar på uttåget ur Egypten (alltså när Mose ledde det judiska/israeliska folket ut ur slaveriet i Egypten), antingen 1400-talet f.Kr. eller 1200-talet f.Kr. Sedan dess har judar/israeliter funnits i området. Från år 63 f.Kr. var Judéen och Galileen – nuvarande Israel-Palestina – ett romerskt lydrike. År 6 e. Kr. fick området status som romersk provins med namnet Iudaea (Judéen). Den romerske kejsaren Hadrianus slog ner det andra stora judiska upproret mot romarna 132–135 e Kr. och gav Judéen ett nytt namn - ”Palestina”.

Omvändelse till islam, ökad arabisk invandring och tidvis förföljelse av kristna och judar gav Palestina muslimsk majoritet på 1000-talet. År 1910 uppskattades antalet judar i Palestina till 86 000 eller 14,3 procent av totalt 600 000 invånare. Palestinas befolkning var till övervägande delen muslimska araber.

Åren 1915-1916 pågår det ett folkmord på de kristna i det Osmanska riket (dagens Turkiet). Över en miljon dödas på ett brutalt sätt: brändes till döds instängda i byggnader, dränktes i floder, våldtäkter, framkallad hungersnöd, påtvingade dödsmarscher, massakrer, kvinnor och barn såldes som slavar och tvångskonverterades till islam. Det Osmanska riket var samtidigt i krig mot Storbritannien. Britterna utlovade (vaga löften) självständighet för araberna i Palestina i utbyte mot att de fick stöd i kampen mot turkarna. 1917 erövrade britterna Palestina från turkarna med stöd av araberna i Palestina. Och så upprättades Balfourdeklarationen, som innebar att Storbritannien skulle bistå den sionistiska rörelsen med att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina. Detta väckte starka reaktioner bland Palestinas araber. En palestinsk nationalism började växa fram, araberna började identifiera sig som just palestinier och de började strida mot judarna i området. Allteftersom att antisemitismen (judehatet) ökade i Europa, innan Adolf Hitlers förintelse av 6 miljoner judar åren 1939-1945, så var det fler av judarna som invandrade till Palestina.

Palestina har aldrig tidigare varit en självständig stat utan har alltid tillhört någon stormakt, de senaste var det Osmanska riket från år 1517, och Storbritannien från år 1917 vilka överlämnade Palestinafrågan till FN år 1947. FN hade rätten att göra vad de ville med Palestina, de hade rätten på sin sida att ge all mark till judarna, men istället ville de dela landområdet i en arabisk stat (44%) och en judisk stat (55%), staden Jerusalem skulle ställas under FN:s förvaltarskap. Judarna accepterade delningsförslaget, men det gjorde inte araberna, de ville ha allt för sig själva, de ville att hela landet skulle vara en arabisk stat och startade därmed ett krig. Israel vann det kriget och staten Israel utropades den 14 maj 1948. En palestinsk-arabisk stat utropades inte, bland annat på grund av den politiska oenigheten inom det arabiska lägret. Dagen därpå, den 15 maj, blev Israel angripna av hela den muslimska arabvärldens länder, för de accepterade inte heller en israelisk stat. Israel vann också det kriget. Den 15 november 1988 utropade det palestinska nationalrådet staten Palestina, och blev för första gången i historian ett självständigt land som bestod av Västbanken samt Gazaremsan. Efter det året har 136 av FN:s 193 länder erkänt landet, bland dem Sverige.

Vid valen till det palestinska parlamentet 2006 vann Hamas storseger (76 av parlamentets 132 platser). Hamas är stämplad som terrororganisation av bland annat EU. Hamas vägrar att erkänna staten Israel och rörelsen motsatte sig de fredsförhandlingar som inleddes mellan PLO och Israel 1993. Under 1990-talet radikaliserades Hamas kamp bland annat i form av självmordsattacker mot israeliska mål. I juni 2007 övertog Hamas med våld makten i Gazaremsan och ett flertal Fatahanhängare mördades. Efter Hamas vägran att gå med på Israels krav att upphöra med våldshandlingar och acceptera tidigare avtal mellan Israel och Fatah ströp Israel sina betalningar av palestinska skatter och tullavgifter till palestinska myndigheten i Gazaremsan. Samtidigt drogs biståndet från bland annat USA, Norge och EU in. De uteblivna betalningarna från Israel och det inställda biståndet från de stora bidragsgivarna har lett till en fördjupad ekonomisk och social misär i Gazaremsan.

Det vi bland annat kan förstå av denna historia är att området som kallades Palestina, innan staten Israel utropades 1948, aldrig någonsin har tillhört palestinierna. De hade fått ett vagt löfte av britterna att de skulle bli självständiga om de var med och stred mot turkarna. Är det här startpunkten? Är det här allt började, alltså att britterna inte fullföljde sitt löfte, vilket väckte palestiniernas vrede?

Det första jag tänker på är att ifall britterna inte hade vunnit så hade ju Palestina fortfarande tillhört turkarna. Araberna hade alltså att välja mellan att antingen tillhöra det Osmanska riket, ett rike som utförde ett fasansfullt folkmord på de kristna, eller att tillhöra ett kristet Storbritannien.

Araberna i Palestina ville dock vara helt självständiga. Då är frågan om de hade rätten på sin sida att börja strida mot judarna på grund av ett brutet löfte från britterna. Nej, anser jag. För att hjälpa dig förstå mig bättre så ska jag ge en liknelse. Om en person kommer till dig och säger: ”Jag lovar dig att jag ska låta dig få äganderätt till den stora marken där du bor, om du lovar mig att kriga mot markägaren”. Du tackar ja och går därmed ut i krig för att fängsla eller mörda markägaren i hopp om att du ska få äga marken där du bor. Det är alltså din egoism att få äga marken som får dig att hjälpa till i kriget, inte för att du vill rädda oskyldiga människor eller något liknande. Personen vinner kriget med ditt stöd. Det slutar med att personen bryter sitt löfte, och ger dig äganderätten till halva marken istället för hela. Du vägrar gå med på det, du vill ha hela marken. Du går i krig mot personen, men denne är starkare än dig. Människor utifrån får tillåtelse av personen att komma och bosätta sig på marken. Har du då rätt att utöva våld mot de människor som personen låter komma och bo på marken? Nej, rätten är inte på din sida, just av den anledningen att du inte äger marken. Men du kan ändå välja att utöva våld oavsett anledning, med tanke på att Gud har gett oss en fri vilja att göra vad vi vill, därför som det finns så mycket ondska på denna jord.

Nu vet vi hur det hela började, men hur kan det ha lett till dagens blodtörstiga och sinnessjuka terrorangrepp mot civila israeler? Jo, jag ska berätta för er om något som hände mig. Det var när jag blev uppsagd från skolan för att jag inte ville psykiskt skada (könsförvirra) en 7-årig pojke i min klass. Jag blev även avstängd från skolan från den ena dagen till den andra, jag fick inte säga hej då till elever och kollegor, det var som om jag var en barnmisshandlare som omedelbart behövde avlägsnas från skolområdet. Jag minns att jag några dagar efter min avstängning började tänka på hämnd, jag ville anmäla skolan via mitt fackförbund, endast på grund av hämnd. Det är en vanlig mänsklig reaktion, att om man har stått upp för sanning och fått lida för det, att vilja ta saken i egna händer och hämnas för att få upprättelse. Men då grep Gud in och talade till mig via Anden: ”Selma, antingen går du min väg och lämnar hämnden till mig som det står i Bibeln (Romarbrevet 12:19-20) eller så går du djävulens väg och hämnas på egen hand. Men går du djävulens väg så kommer du med tiden att gå djupare och djupare in i mörkret med demonerna”. Jag valde Guds väg, känslan av hämnd fanns kvar i mig i några dagar, men så en dag kände jag plötsligt att den helt försvann, Gud hade befriat mig från den hämndkänslan på ett övernaturligt sätt, något som jag inte kunde befria mig själv ifrån. Jag valde just då att inte gå vidare med att anmäla skolan.

Vad hade hänt om jag förhärdat mitt hjärta, inte lyssnat på Gud, och valt att gå djävulens väg? Jo, jag hade fått sällskap av demoner som fått en öppen dörr av mig att komma in och styra mig. Och när man har sällskap av demoner så kan vad som helst hända, för de är blodtörstiga. Då är frågan vad som hände med dessa palestinier som kände att de hade blivit dragna bakom ryggen av britterna. Kände de också att de ville hämnas och få upprättelse? Ja, de kände uppenbarligen hämnd med tanke på hur de reagerade efteråt, trots att deras motiv till att kriga (mörda andra människor!) var en egoism att få äga sin egen mark. Deras motiv går inte att jämföra med mitt motiv när jag gick ut i ”krig” som offentlig i media, det var för att rädda oskyldiga barn från psykisk misshandel och jag gjorde det med tron att jag skulle bli krossad av media och trakasserad av hbtq-personer. Det var ingen som hade sagt något liknande till mig: ”Selma, om du krigar i media för våra barn i Sverige så får du en miljon kronor” eller ”du får äga marken i hela orten där du bor” eller ”du får en Porsche”, utan jag gjorde det för att det helt enkelt var det moraliskt rätta att göra. Araberna i Palestina gick ut i krig för att mörda människor så att de kunde få äga marken som de bodde på! Ser ni skillnaden på goda motiv och onda motiv?

Egentligen borde palestinierna ha känt stor skam över deras egoistiska orsak till att gå ut i krig, de borde ha insett att de fick vad de förtjänade när britterna bröt sitt löfte. Att bryta ett löfte är en synd, när någon är på väg att bryta ett löfte så kan Gud hindra den personen så som Gud hindrade kung David från att döda ett folk, genom att skicka Abigail till honom (Första Samuelsboken 25). Men vi kan också läsa i Bibeln att Gud inte alltid hindrar en person från att synda. Uppenbarligen så hindrade Gud inte Storbritannien från att bryta sitt löfte, vilket låter som att det var ett sätt för Gud att straffa palestinierna för deras onda motiv att gå ut i krig och mörda. Dagens svenskar som inte tror på Gud, skulle istället kalla det för karma. Istället för att ödmjuka sig och acceptera sitt straff från Gud för deras ondskefulla handlingar så förhärdade palestinierna sina hjärtan och krävde hämnd. De öppnade en dörr för demonerna att träda in. Och på grund av detta hämndbegär, i sällskap av demoner, så har palestinierna skapat dagens Hamas. Denna terrororganisation är skrämmande nog folkvald av palestinierna i Gaza.

Vi behöver lägga på minnet att alla i Gaza inte röstade på Hamas. Vi måste också komma ihåg att det absolut finns personer som växer upp i Gaza som inte är under demonisk påverkan utan de agerar som de gör på grund av grov hjärntvätt sen barndomen. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärd hjärntvätten måste vara i Palestina. Jag växte upp i Sverige med en palestinsk pappa som hatade judar (han dog i våras), och jag fick ärva det judehatet. Det var inte en demon som kom in i mig som jag ärvde, utan det var helt enkelt en skada i min själ som skapades under min barndom, precis på samma sätt som barn kan ärva insektsfobier eller andra fobier av sina föräldrar under barndomen. Jag blev kristen som 20-åring år 2005, och även efter att jag hade varit kristen i cirka 2 år så hade jag fortfarande en rädsla för judar. Det var inte förrän jag fick en judinna som vän för första gången i mitt liv år 2007 som min rädsla började släppa, vi blev nära vänner och jag fick vittna för henne om Jesus, varpå hon 1-2 år senare valde att bli kristen och döpa sig i Filadelfiakyrkan i Stockholm, jag var med på dopet. Gud kunde ha läkt mina skador på ett övernaturligt sätt i samma sekund som jag valde att bli kristen, men Gud gjorde inte det, utan tog istället den naturliga vägen. Kanske gjorde Gud på det viset för att jag skulle få bli ett vittne för andra om att skadan låg i själen, att jag blev läkt genom att bli vän med en judinna, men också för att jag i det verkliga livet skulle få chans att praktisera den kärleken som Jesus lärt mig i Bibeln. Genom den vänskapen hjälpte Gud mig att förstå att judar är vanliga människor. Jag trodde på riktigt inte att judar var människor, jag trodde att de var monster som jag behövde hålla mig undan ifrån, jag var rädd för dem. Och då kände jag på det viset efter att ha vuxit upp i ett kristet Sverige på 80- och 90 – talet, med svenska vänner och svenska skolor, där jag fick se något annat än det jag såg i hemmet. Kan ni då tänka er hur det är att växa upp i Gaza där hela samhället genomsyras av hat mot judar?

Hjärntvätt kan sitta riktigt starkt i huvudet. För några veckor sedan kom det en grabb och ringde på min dörr. Han kom från Postkodlotteriet och ville sälja en lott. Jag har aldrig tyckt att det varit något fel med att köpa en lott från Postkodlotteriet, med tanke på att två tredjedelar av pengarna går tillbaka till köparna och till välgörenhet, jag har själv haft en lott i 6-12 månader för ungefär fem år sedan. Det jag däremot har tyckt är fel är att man köper lott när man egentligen inte har pengar för det. Av den anledningen sa jag nej till denna säljare denna gång, men säljaren verkade ha ett väldigt gott hjärta och var också väldigt övertygande så jag kunde inte låta bli att tacka ja. När jag berättade detta för en kristen vän som jag respekterar och litar på, fick jag veta att han inte tycker det är bibliskt att be om vinst och att spela med pengar på det sättet. Han kom med sina argument emot Postkodlotteriet och jag kom med mina argument för Postkodlotteriet. Jag hade aldrig i mitt liv hört dessa argument. Efter att ha bett till Gud om detta så kom något till mig: ”Tänk om jag har haft fel? Tänk om detta inte ärar Gud? Varför har ingen berättat detta för mig?” Det sved inom mig att inse att jag kanske hade fel. Det gör alltid riktigt ont när man inser att något som man trott har varit rätt under så lång tid egentligen är fel. Och i den stunden gäller det att vara ödmjuk och acceptera att man har varit ett offer för hjärntvätt, vilket kan vara riktigt svårt att erkänna men något som måste göras.

Jag har hört kristna säga att man inte ska debattera. Jag anser däremot att det är superviktigt med debatter om det innebär ett ärligt samtal och en dialog där den ena har en ståndpunkt och den andra en motsatt ståndpunkt. Jag hade gärna önskat höra en debatt mellan två mogna samhällskunniga kristna om just Postkodlotteriet, där den ena är för och den andra är emot, med hänvisningar till olika bibelställen, för att jag ska lyssna och sedan be över det och till slut fatta ett beslut kring hur jag själv ska ställa mig i frågan. Just Postkodlotteriet är viktigt att lyfta upp i debatt med tanke på att den sortens företag inte nämns i Bibeln.

Eller för att ta firandet av Halloween som pågår nu. Jag har inte haft några problem med det och utstyrsel under de första 16 åren av mitt kristna liv. Det var inte förrän för två år sedan som jag hörde och läste av några kristna på Facebook att de menade att Halloween inte bör firas av kristna. Jag började undersöka det och be över det och insåg att det faktiskt stämmer att vi kristna inte bör fira Halloween. Hur man, som enskild kristen, gör när man får olika inbjudningar till Halloweenfester är dock något som man bör lämna till att vara mellan den enskilde och Gud. Men grundregeln är att det inte är något som vi kristna ska fira.

Vi måste acceptera att man faktiskt kan bli hjärntvättad av samhället även fast att man är kristen. Man kan sorgligt nog även bli hjärntvättad i en kyrka. Om kristna kan bli hjärntvättade så kan definitivt icke-kristna också bli det. Jag tänker på juden Saul, i Bibelns Nya Testamente, som senare bytte namn till Paulus. Han var fylld av hat mot de kristna och gjorde allt för att fängsla dem, tortera dem och mörda dem. Han växte upp med det hatet. Jag skulle definitivt gissa på att han var hjärntvättad från barndomen. Men sedan fick han se Jesus och då förstod han att Jesus var sanningen. Det var ingen kristen på den tiden som trodde att det var möjligt att en sådan mördare kunde bli kristen, men det blev han, och är idag författaren till en stor del av Nya Testamentet. Han är ett bevis på att dessa terrorister i Hamas kan omvända sig och ta emot Jesus. Men en kraftigt hjärntvättad person kan man nog för det mesta inte nå via debatter, utan dessa behöver antagligen ett kraftigt ingripande från Gud, en själslig operation utöver det normala, till exempel som när Paulus fick se Jesus på ett övernaturligt sätt med sina egna ögon och sedan vara blind i tre dagar innan han fick synen tillbaka. På samma sätt som man inte kan använda plåster när någon har fått armen avhuggen, det krävs en operation på sjukhuset.

Kommer alla terrorister att välja Gud? Svaret är nej. Precis som alla svenskar inte kommer att välja Gud, trots att svenskarna inte är terrorister. Några kommer att välja ett liv med demonerna, dessa människors ändhållplats är helvetet, detta står det mycket tydligt om i Bibeln. Det är den fria viljan som Gud har gett oss, han vill att vi frivilligt ska önska att vara med honom. Vi behöver respektera denna fria vilja, för det är en mycket god sak som Gud har gett oss. Om Gud hade förutbestämt att alla människor skulle välja kärleken/livet med Gud, så hade det per automatik inneburit att Gud gjort oss till slavar. Gud vill inte ha slavar, utan Gud vill ha fria människor som själva har valt att älska honom, det är bara då som kärleken är äkta.

Men varför har Sverige inte blivit en terroriststat, som Palestina har blivit, med tanke på all synd som pågår i Sverige? Dagens äldre svenskar har blivit uppfostrade i ett kristet samhälle, många av deras tankesätt sitter i benmärgen på dem, det går inte att förändra över en natt. Dagens unga svenskar har däremot inte blivit uppfostrade i ett lika starkt kristet samhälle. Det kan vi se på grund av de tiotusentals årliga morden på foster som lagligt äger rum (aborter), små barn som lämnas på förskolor långa dagar istället för att bli omhändertagna av sina föräldrar, äldre som överges av sina familjer på äldreboenden och de vuxnas jakt efter pengar, semesterresor, karriär, status, lössläppt sex etc. Djävulen kan normalt inte komma och förändra ett land över natten, utan det sker stegvis, genom att låta människor släppa viktiga moraliska principer steg för steg. Sverige är på väg att bli en terroriststat, eller rättare sagt en maffiastat, det gick nog snabbt för Palestina att bli det för deras grund var islam, men det tar sin tid för Sverige att bli det eftersom att demonerna behöver jobba bort vår kristna grund (som är att till exempel älska och be för sin fiende, att lämna hämnden till Gud etc.), men om vi tillåter dem så kommer de en dag att lyckas. Vi ser redan bevis på det, för Sverige har väl blivit landet i Europa där flest dödsskjutningar äger rum? Och det talas om att maffian i Sverige börjar ta plats.

Jag har flera syskon (jag har totalt tre systrar och fem bröder) som tog avstånd från mig, om inte det egentligen var alla syskonen med tanke på tystnaden jag upplevde. Några gjorde det på ett mer eller mindre diskret sätt och andra var väldigt tydliga, det var när jag gick ut i kriget i media för två år sedan då jag ville stå upp för barnens rätt att inte bli indoktrinerade i transideologin. Några av syskonen var helt enkelt inte på min sida, de ansåg att transideologin var rätt, men några av dem var rädda för att bli attackerade av transpersoner om de syntes med mig, eller rädda för att bli svartmålade i media på grund av familjeband. Jag stod ensam i kampen. När de märkte att majoriteten av Sveriges befolkning var på min sida så började de sakta höra av sig igen, men de har än så länge inte nämnt ett ord om deras tidigare avståndstagande, och jag har förlåtit och låtit det passera genom att inte tala om det med dem. Det dröjde länge innan min brors barn fick sova över hos oss igen. Nu blev det dags igen, nu står jag upp för Israels rätt att existera. Min dotter grät i förra veckan för att hon inte fick träffa sin kusin, min bror ville inte. Samma historia som för två år sedan upprepar sig igen, nu är det inte transideologin det handlar om utan Israels rätt att existera. Jag är helt säker på att det, mer eller mindre, är judehatet och israelhatet som pyr inom dem, det som vi ärvt av pappa. De har visat tydligt att de står på Palestinas sida, de påstår att Israel har ockuperat palestiniernas mark och att det är därför som blodtörstiga Hamas har uppstått, de menar att Israel får skylla sig själv för vad de drabbades av den 7 oktober. Och några av syskonen (de som inte är diskreta) har bokstavligt talat sagt offentligt på Facebook att de skäms över mig och blockerat mig, vilket uppenbarligen betyder avståndstagande. Mina syskon reagerade inte så här starkt när det gällde transideologin då jag gick ut i media för två år sedan, men eftersom Palestinafrågan är något som är riktigt nära dem så reagerar de kraftigt. Men det är inte bara Israel-Palestina, det handlar också om pappa, nu när han är död så är pappa plötsligt en ikon för mina syskon, vilket med andra ord betyder att det inte finns någon chans i världen att han skadade våra själar under vår barndom.

Ska jag ge vika för mina syskon, och därmed låta jude/Israelhatet eskalera i Sverige, på samma sätt som det gjorde innan andra världskriget vilket ledde till att 6 miljoner judar mördades? Nej! Ska jag försköna bilden av pappa, som mina syskon gör, bara för att låta min dotter få träffa sin kusin igen? Aldrig! Min dotter är det dyrbaraste jag har. När jag såg henne gråta för att hon inte fick träffa sin kusin så var det som att någon rev sönder mitt hjärta i tusen bitar. Att jag drabbas av skiten är en sak, men att min dotter dras ned i skiten är det svåraste som finns.

Mina syskon är ateister, agnostiker eller sökare. Vad jag vet så är det en syster som kallar sig muslim. Jag älskar mina syskon, och jag har förlåtit dem. Hur vet jag om mina syskon är hjärntvättade eller medvetet har valt ondskan? Det vet jag inte. Och jag tror aldrig att Gud kommer att berätta det för mig. Jag tror inte att jag skulle vara kapabel att fortsätta visa dem kärlek om jag fick uppenbarat för mig av Gud att de medvetet har valt ondskan (och per automatik helvetet som ändhållplats). Gud vet vem som kommer att välja honom, och det får jag vara nöjd med. Jag kommer att fortsätta visa mina syskon kärlek med hopp om att det är hjärntvätt som är orsaken till deras handlingar.

Min pappa föddes som muslimsk palestinier i Nasaret 1946, flydde som 2-åring med sin familj till Libanon där han bodde till vuxen ålder, sedan bodde han en tid i Tyskland. Hans resterande tid i livet (ungefär 44 år) bodde han i Sverige-Stockholm, och det är här vi 9 barn är födda på 80- och 90-talet. Och min mamma är från Libanon. Min pappa var stolt muslim, men han var inte praktiserande förutom fastan under ramadan. Jag vet inte heller med säkerhet om min pappa var hjärntvättad ända till sin död eller om han hade valt ondskan, och så länge som jag lever på denna jord så kommer jag nog aldrig att få veta det av Gud.

Min kontakt med pappa avtog kraftigt de senaste åren, eftersom det hade landat i mig att han inte ville ha något med sanningen att göra plus att jag tog skada i hans närvaro. Några av mina syskon hade också tagit avstånd från pappa de senaste 2-3 åren. En av mina systrar, som hade regelbunden kontakt med pappa ända till slutet, nämnde för mig att hon upplevde att pappa hade börjat förändras till det bättre de senaste åren. Och så har jag en bror (80-talist) som, när han brukar komma hem till mig, ibland ger mig en flaska olja från Palestina, som jag alltid tar emot med glädje. Han beställer dessa för att stötta de palestinska jordbrukarna. En gång när min bror var hemma hos mig det senaste året så berättade han för mig att han hade kommit med en sådan flaska till pappa, varpå pappa hade svarat: ”Varför köper du olja från palestinierna? De förtjänar inte vårt stöd!”. Min bror var chockad över att pappa inte ville stötta sitt eget folk, det gick emot allt vi hade lärt oss av honom under vår uppväxt och i vår vuxna ålder. Kanske var det bara så att pappa hade hört något på nyheterna just den dagen och var arg på palestinierna just den stunden, eller så kanske det var ett litet tecken på att han hade börjat vakna upp de senaste åren.

Jag har bokstavligt talat aldrig hört pappa säga förlåt under hela mitt liv. Detta är dock inte unikt för honom, jag har märkt att typ 95% av människorna i Sverige inte gör det. De kristna är sorgligt nog inkluderade i den procentsatsen trots att Bibeln är extremt tydlig med hur viktigt det är med omvändelse (alltså att erkänna sina fel/synder och att be om förlåtelse till Gud och sina medmänniskor). Det är just därför som Sverige ser ut som det gör idag, för få kristna praktiserar omvändelse, när kyrkan slutar lysa så innebär det per automatik att resten av landet hamnar i ett mörker (ondskan tar över). Men tänk om pappa hade sagt innan han dog: ”Mina barn, jag ber er att förlåta mig för att jag lärde er fel under er barndom, jag visste inte bättre”. Då hade han öppnat en dörr för en snabb läkningsprocess i våra själar, det är vad ett förlåt gör. När han dog i våras så grät jag floder på hans begravning, hela kroppen skakade av sorg. På minnesstunden efteråt kom en av mina systrar fram till mig och sa tröstande: ”Det är ok Selma att gråta för att man inte fick ha den relationen man önskade ha med sin pappa”.

Jag har haft en stark längtan under mina 18 år som kristen att åtminstone ett av mina syskon blir kristen, så att jag inte behöver vara så ensam i min tro. Ensamheten är plågsam. Min önskan är att för alltid ha kontakt med mina syskon, men det kan hända att jag, någonstans på min livsväg, kanske behöver gå vidare från mina syskon, så som jag gick vidare ifrån min pappa. Även om jag någon gång beslutar att gå vidare så kommer jag aldrig att förneka att de är mina syskon, och mina armar är alltid vidöppna för dem när de än önskar komma i kontakt med mig.

”Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: Ni får själva ta ansvar för ert liv. Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk” (Apostlagärningarna 18:6). När Paulus märkte att judarna inte ville ta emot budskapet om Jesus så gick han vidare. Men var går egentligen gränsen för hur länge man ska stanna kvar och kämpa? Det står ju ingenstans i Bibeln när exakt man ska lämna. Det är helt enkelt något som får vara mellan den enskilde personen och Gud, det kommer att variera från situation till situation.

Tack för att du har läst ända hit. Jag hoppas att textens budskap har nått fram till dig. Hela texten uppstod tack vare att jag började med att ärligt säga till Gud i bön: ”Herre, visa mig hur allt började”. Det är så vi alla behöver be: ”Gud, gör rent mina grumlade, nedsmutsade ögon. Öppna dem och visa mig vad som faktiskt hände i historian. Och är det så att jag har varit offer för hjärntvätt, då ber jag om kraft och mod att våga erkänna det, samt att be dig och mina medmänniskor om förlåtelse”. Läs gärna Uppenbarelseboken 3:18 där Jesus uppmanar kyrkan att köpa salva så att de kan se. Då kanske det är någon som säger: ”Men varför ska jag be om förlåtelse om jag har skadat någon omedvetet? Jag var ju hjärntvättad!”. Svaret är för att det finns läkedom i ett förlåt. Om du råkar trampa någon på foten av misstag/omedvetet och orsakat stor smärta hos denne, så bör din första reaktion vara ”Förlåt mig!” och inte ”Jag gjorde inte det med flit, så jag behöver inte säga förlåt!”. Att vägra säga förlåt är att vägra visa kärlek till sin medmänniska.

Efter att du har läst allt detta så kan du svara på några frågor:

Påstår du att Israel inte har existensberättigande trots att historian tydligt visar att de faktiskt har laglig rätt att existera?

Tror du att Palestina har blivit ockuperat av Israel trots att historian visar att det aldrig någonsin har funnits en självständig muslimsk-arabisk stat som heter Palestina förrän 1988?

Tycker du inte att det är skrämmande att människor i stora skaror demonstrerade mot Israel, på Sveriges och andra länders gator, direkt efter det demoniska angreppet i Israel den 7 oktober, istället för att demonstrera mot terrororganisationen Hamas?

Anser du att Israel inte har rätt att gå ut i krig för att bekämpa terrororganisationen Hamas efter deras massaker på israeler den 7 oktober, även fast att du vet att ett eldupphör från Israel med stor sannolikhet kan innebära att Hamas återigen utför samma slags attack mot Israels civila befolkning?

Är du redo att erkänna att du har blivit hjärntvättad och att be dina medmänniskor om förlåtelse för de skador du har åsamkat dem?

Min historiska information har jag nästan endast hämtat från:

https://www.levandehistoria.se/fakta/folkmord/folkmordet-1915
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/folkmordet-p%C3%A5-armenierna
https://popularhistoria.se/civilisationer/palestina-strid-om-helig-mark
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/palestina/aldre-historia/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/palestina
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/israel-palestina-fr%C3%A5gan
https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/varldens-lander-historia/mellanostern-historia/israels-och-palestinas-historia#
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/filisteer
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/israel
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hamas

Jag beklagar de oskyldiga civila i Israel den 7 oktober som drabbades av Hamas terror,

och jag beklagar också de oskyldiga civila som drabbas i Gaza i kriget att befria Israel och Palestina från Hamas terror.
Varje oskyldigt liv som tas i krig är en tragedi, oavsett sida.

Gud välsigne oss alla!

Admin - 02:39:00 @